Sista inlägget...för denna gång :)

Hej på er kära läsare! Så har stunden kommit för det sista inlägget och det är inte ens från rivieran utan från ett mulet Göteborg....vilket betyder att jag överlevde färden hem till Svedala. Allt gick smidigt när jag lämnade Frankrike, checkouten var inte blodig alls, vår slappe hyresvärd kom in och glodde lite förstrött på lägenheten och om det såg "ok" ut. Han testade inte om allting funkade, han tittade inte inne i skåpen ens...jag kunde nästan lämnat den utan att städa kändes det som. Nåväl, banken och försäkringen var uppsagd och allt klappat och klart. Jag fick dock skicka en låda med posten eftersom jag fått ner skidstället plus massa träningskläder med päronen i februari vilket gjorde det fysiskt omöjligt att trycka ner allt i min huvudväska(jag hade dock inte problemet att få hem 17 par skor som vissa damer :). Detta gick ovanligt smidigt för att vara byråkratins högborg, inte ens en kopia på passet behövde jag ha med mig! Ett plus till Frankrike!

Det tråkigaste kom däremot sen och det var ju att säga hejdå till alla roliga kompisar man fått från världens alla hörn :( Dagarna innan var jag, Emmi och Mackan på tysk middag som Eva-Marie och Anna bjöd på(har dock glömt vad rätten hette men den var riktigt god - nudlar, lök och ost blandat). Därefter träffade jag en drös utbytesstudenter och fransmän till och många kramar senare började man inse att man faktiskt var på väg hem...dagen innan avfärd dedikerades till Mackans födelsedag med texmex-middag i Monaco! Man komponerade sin egna fajita och tillbehör som tequila och nachos ingick. Vi festade även till med en Mojito såhär sista kvällen, mycket trevligt och gott och ännu ett grattis Mackan! Efteråt svängde vi förbi två casino och prövade lyckan, jag inledde med att gå lite plus men spelade givetvis bort allt sen...men man måste ju varit på casino när man är i Monaco!

Nu är man då återigen i Sverige och det känns seriöst som om man trycker på playknappen på en pausad bandspelare = inte mycket som hänt här hemma med andra ord. Vid inflygningen till Kastrup åkte man ner i en grå gröt så det var bara bekräftelse på att man började närma sig Norden :) Nu är det sommarjobb som gäller i fem veckor framåt, riktigt gött att ha något att göra direkt när man kommer hem från en sådan här vistelse. Midsommarhelgen närmar sig med full fart och den skall tillbringas i Marstrand med gamla rävar från gbg, skall bli jädrigt kul att träffa er igen! Så nu får man "semischteka" lite med många härliga rivieraminnen rikare! TACK alla som förgyllt den tid som varit i Nice, har varit hur kul som helst att träffa er och hoppas vi ses snart igen! GLAD SOMMAR PÅ ER!!!

NCE-CPH-GOT

Nu lyfter snart flight SK794 från rivieran som tar mig till Skandinaviens nav Kastrup för vidare transport till "Nordpolen" känns det som nu iaf hehe, så jädra typiskt att kvicksilvret skall klättra upp till 25 grader när man skall åka.....nästa gång skriver jag från Sverige - härligt ändå!!! En rolig detalj är att jag hinner se min fader en kortis på Landvetter eftersom han skall ta samma flyg tillbaka till Danmark :)

Hemglassbilen för vuxna

På stranden här i Nice hör man lite då och då, om man ligger nära centrum, ett lite oväntat ljud på en strand. Det är nämligen den gingelvänliga melodin från "hemglassbilen" som kommer. Det är inte en blå bil med glass i stora lass utan kalla drycker eller nötter. Runt 5 försäljare går nu runt och försöker kränga öl och cola till törstande turister och de har ökat i antal allt eftersom säsongen tilltagit. Den mest intensivt arbetande av de går runt och nästan gormar ut sitt budskap:

- Heineken, COLD BEER!!
- Hallo, HALLO, PROOONTO!!!
och sen kommer det en liten instickare:
- COCA LIGHT!
sen kommer frasen som får turisterna att orka sätta sig upp och torka av all sand som klistrat sig fast på solskyddskletad hud och se vad det är för irriterande dåre som går runt och skriker:
very,  Very, VEERY VEEEERY COLD!!!!
För att göra en överslagsberäkning på hur många ggr de nämner dessa fraser per dag har jag gjort en kalkyl:

Arbetsdag = 10-18, = 8 timmar = 480 minuter
Fraser / min = 3
Fraser/dag= 1440 stycken - sinnessjukt jobbigt, är nog fler ggr än hemglassbilarna i Sverige tutar sin intjatade visa!

Vissa är förstås alldeles less på dessa herrar som alla låter olika, en annan snubbe går runt och säger: Arrrrrronnnsironns! Jag och Jenny försökte förstå oss på vad han sa men utan resultat, dock så kom Jenny på att han även sa:
 -Il est là, il est là, IL EST LÀ = han är här x 3.

Förstår inte hur de orkar gå runt och skrika så hela dagen....kan tänka mig att de är rätt yrkesskadade när de kommer hem. Ungefär som Hipp-hippsketchen där personen inte kan skilja på yrkes- och privatliv så att de vid middagsbordet skulle skrika:

BIRRA BIRRA!, COLD BEER! eller som Malin berättade hade en av de lärt sig den svenska versionen BIRABIRABIRA!!!

Allting har sitt slut...

Nu börjar så vistelsen lida mot sitt slut här nere och det med blandade känslor. Visst skall det bli underbart att komma hem till familj och vänner men samtidigt har man lärt känna så mycket roligt folk här nere så det kommer bli segt att ställa om. Från att ha en slapp studietillvaro med rikt socialt liv till att slita på sommarjobbet och inte kunna få gå upp när man vill blir en omställning i början. Men allt går om man vill och jag vill även ha något att göra när man kommer hem och det är inte lätt att få jobb i dessa tider så jag skall vara nöjd! Tentaveckan är passé och det med hyfsad flagga i topp, finansieringen var som väntat det tuffaste kortet, de andra tre kändes helt ok men som sagt det tar tid här nere att få resultaten. Nu återstår några slappa dagar med strandliv och träffa folket en sista gång, utbytesstudenter, fransmän och svennarna.

Imorgon skall jag ut och leka sjörövare med ett gäng britter(engelsmän och skotskor) som har hittat båtar som man kan hyra i Villefranche vilket är runt hörnet från Nice. Jag har ingen aning vad för slags kvalificering man behöver för denna eskapad men det kommer onekligen bli ett äventyr! Jag får plocka fram mina gamla seglingskunskaper från Greklands-vistelsen för två år sedan. Detta varvas nu med packning och städning av lägenheten och uppsägande av allt praktiskt man haft som försäkring och bank. Vi kommer fira Mackan på onsdag som fyller år med att gå på restaurang i Monaco. Skotskorna vill gärna gå ut med mig en sista gång med(de är helt galna, går ut 5 ggr/vecka!!! - där ligger alla vi svenskar i lä). Jag har även planer på att åka till Tyskland för Oktoberfestival för en liten "reunion" med ERASMUS-gänget i höst. Till detta kan tilläggas att jag sökt in till en tysk-kurs i höst i Linköping så då får jag se det som en mini-språkresa med "ölinslag" :)

Flight AF 447

Jag får bara ansluta mig till skaran som ställer 1-miljonersfrågan, hur kan man tappa bort ett plan? Jag hoppas in i det sista på en "Lost"-historia, att planet har hittat en tidsficka som gjort att passagerarna hamnat på en paradisö som inte går att upptäcka på en radar och som går att förflytta. Inte ens de smartaste kvantfysikerna kan lista ut gåtan med att resa i tiden... På ön lever det isbjörnar och ett svart väsen som åker runt och drar upp träd....det låter lite psycho men är faktiskt ett axplock ur den nu lite utflippade seriens femte säsong och det är en av de få serier jag följer...skall jag vara lite mer realistisk så är det hela fruktansvärt..får hoppas att de kan lösa gåtan med hjälp av flygspaning och fartyg som fastställer orsaken bakom haveriet. Förstår bara inte riktigt varför piloter flyger igenom dessa ovädersmoln istället för runt de eller över de, är det ngn gigantisk nackdel att gå över 15 000 meter tillfälligt och rädda liv istället för att bröta rätt in i skiten och utmana maskinens kapacitet?

Nu är iaf första tentan gjord och det var finansieringen och det gick sisådär men har läraren en god dag(vilket är föga troligt) så kan det ha gått, vi får se i.....JULI...suck...... Hysterisk tentavecka är det sannerligen och nu är det bara att ta tag i nästa utmaning, strategin vilken känns lite lugnare!


Dimman inte lika tät denna gång

Nu åker vi med raketfart in i tentadimman igen fast denna gång med "bara" 4 stycken att fylla i på ett förhoppningsvis klokt sätt. Statusen är följande:

1. Finansieringen - känns sisådär eftersom vår quiz var enkel så kommer nog vår energiska indiska att slå på stora trumman och köra lite snårigare uppgifter med valutaswappar, forwards och futures mm mm finansnörderi på hög nivå med andra ord

2. Strategin - Känns helt ok dels med tanke på att detta har varit ett av mina favoritämnen under våren och samtidigt har vi hyfsat med material att läsa på om inte för mycket(runt 15 artiklar från Harvard att bita tag i). Men hellre så än som fallet är i följande kurs:

3. Marknadsföringen/mikroekonomin - det mest osäkra kortet mest pga. vi har så bristfälligt underlag att studera på, 2 föreläsningsunderlag och några få upg från lektionerna. Vår lärare(förbrytarn) har efter påtryckningar från bl a Jenny iaf lagt upp facit till några av dessa, han är dock inte den mest pedagogiske av våra undervisare....

4. Hippiekunskapen - Big Business & The Environment, ja skratta ni men kursen heter faktiskt så. Har inte klurat ut vad "Big" har där att göra men iaf. Vår pro-70-talist till lärare som gör oss alltmer medvetna om miljöhotet och nog gärna drömmer sig tillbaks till de vilda "Woodstock-åren" kommer nog ge den enklaste tentan främst för att mycket handlar om sunt förnuft. Dock kör hon det lite in absurdum genom att alltid ha släckt lamporna och snåla med ACn under lektionerna för att spara på elen....

Nu skall vi iväg och sjunga och fira allas vår Emma som fyller år idag på en italiensk restaurang!!! HURRA HURRA HURRA..HURRA!

Och så var det det här med strejk....

Lokförarna är griniga idag igen....no surprises...dock så är jag en lyckost som har ett passande tåg som faktiskt är annonserat att det skall gå 0911, on time, sen är det en annan historia när man kommer till stationen. När det väl kommer till kritan...


Glamour och överflöd

Glänsande kändisar, blixtrande kameror och fräsande Ferraribilar kan bäst sammanfatta denna vecka då det har varit både Cannes-festival och F1 i Monaco. Nu var onekligen världens blickar samlade kring rivieran och den nu solinbäddade kusten. 

Villaparty

Men innan dess...I onsdags var det dags för ett "villaparty" arrangerat av skolan, festen kan beskrivas på ett lite annorlunda sätt, som att svänga ihop en maträtt:

Ingredienser:

1 fläskigt hus ute på vischan med pool
100 glada EDHEC-studenter
1 buss som går i skytteltrafik till villan
Skum sallad (som några måste bli sjuka av)
Onödigt mycket fulsprit och lite groggvirke
God öl
1 st Discoutrustning + DJ
x antal rosa ballonger

Recept:

Sätt studenterna på bussen, låt de gärna skråla och härja såsom fransmän gärna gör och ha massa skumma lekar för att fördriva tiden eftersom den 30 km långa färden kommer ta 2 timmar. Vid ankomst ta betalt(fast låt inte alla betala speciellt inte vissa utbytesstudenter) Låt sedan sällskapet mingla och socialisera medelst ätandes av salladen och blickandes ut över det vackra landskapet! Senare på kvällen låt studenterna hoppa i poolen och leka med ballongerna, låt de gärna förstöra muren som omgärdar poolen pga diverse övermodiga hopp(jag antar att den var väldigt gammal eller hade ngn spricka för den var bastant). Dansen skall nu vara mer än igång, sätt på sköna housebeat blandat med technogung. OBS!!! LÅT INTE HOLLÄNDARE FÅ TAG PÅ  SOLGLASÖGON!!! Se till att inte bli nedslagen på bussen hem av en överförfriskad fransman.


Sverige, Österrike, Tyskland, England och INDIEN på ett kort

Detta kan låta lite skruvat men så gick faktiskt kvällen till....dock så är det lite skämt instoppade som endast folket som deltog förstår.

Cannes

I fredags åkte jag till filmcentrumet Cannes för att svira runt lite bland kändisarna med Anna, Christoffer och Mackan. Vi fick se en herrans massa folk men 99,9 % turister med solglasögon....men vem vet kanske döljde sig Brad Pitt under någon mask som i Benjamin Button, nu utklädd till 80 årig amerikan, rätt så vettig taktik för att kunna flanera obehindrat bland oss vanliga dödliga...Mackan som är duktig på att dra i trådar fixade in sig själv och Christoffer på en glamfest med Bob Sinclair och Australiens älskling Kylie Minogue. Själv tog jag det passé med ett gympass för att grunda inför morgondagens utgång i Monaco.

Monaco

Under dagen hade formel1-förarna tävlat om vem som skulle få "pole position"(=förstaplatsen) inför morgondagens lopp, jag är absolut inget fan av denna sport, tycker det obeskrivligt, dötråkigt att titta på när de avverkar lika många varv som årets dagar på en bana som (i detta fall) endast tar runt 1 minut att avverka. Det sjuka med Monaco är att det är extremt trångt så kan inte riktigt se hur sjutton bilarna kommer förbi varandra....förfesten var med tyskar, schweiziskor, en sydkoreanska och kinesiskor(+ Malin, Emma, Madde och Anna som hann med en blixtvisit). Var riktigt kul att partaja med asiatiskor vilka fick stor uppmärksamhet på dansgolvet på klubben. Jag tog(även) denna gång på mig gentlemannarollen och ledde en kinesiska som tappert stapplade ända från gamla stan i Nice till stationen och sedan i Monaco från stationen till klubben i högklackat(önskar jag kunde slänga in några tecken som innebär beröm på kinesiska men så långt sträcker sig inte mina språkkunskaper). När vi klev av i Monaco väntade en sjuk syn, i hamnen var det världens hålligång, lyxyachterna låg uppradade och folk dansade på två våningar på båtarna/fartygen, obeskrivligt överflöd och skön stämning! Max(en av tyskarna, Max Weber i folkmun) drabbades av någon slags euforikick(+ intoxikering) och sprang runt som en stucken häst och skämde bort sig för allt och alla.... Men tyvärr Marstrand du kan slänga dig i väggen jämfört med detta...


Under kvällen ärades klubben av Eric Prydz och Steve Angello som skötte sitt jobb med mixandet, dock var det rätt så tamt med folk till en början men det artade sig lite senare. Träffade några stekiga stlhmare på terassen som direkt börja klanka ner på göteborgarn, men jag försvarade min stads färger :) Jag följde sedan Malin till stationen medan nästa dag var på full väg, klockan slutade vid sju innan ögonlocken åkte ner.

Mr Argentina

Vår lärare i treasury management har en bra och en dålig sida, idag var hon relativt "snäll" och glad så vi fick gå tidigare och inga utbrott. Värre hade det tydligen varit för den andra gruppen där hon hade flippat och gått bärsärk i salen för att skälla ut studenterna för att de inte hade gjort läxan.

Ena dagen fick en fransyska en "snilleblixt" och föreslog att alla skulle sätta upp namnskyltar så hon kunde hugga folk ännu mer och kräva svar, en djup suck gick genom klassrummet....sagt och gjort när alla hade gjort detta kommer denna lite satta och väldigt "frökniga" indiska fram till mig, inspekterar noga mitt sekundsnabbt gjorda "konstverk" till namnskylt och frågar:

Hon: - Filip! Where are you from?
Jag: - Take a guess!
Hon: - You're from Argentina right?
Jag: - I'm blond!! (lite småkaxigt pekandes på kalufsen)
Hon: - Ok, from the nordic countries? The Baltic states?
Jag: - No, Sweden

Sedan dess har hon memorerat mitt namn och högg mig givetvis nästa föreläsning då jag satt och slöläste från tavlan och såg allmänt borta ut och givetvis fick jag bara ursäkta mig, ingen idé att virra in sig i någon teori som säkert var fel ändå....och kamraterna har nu gett mig smeknamnet "Mr Argentina" pga. denna händelse , får väl dra på mig ponchon, gnola lite Taube och börja dansa tango med damerna imorgon för att bevisa mitt "sanna" jag.

Den här kursen har varit extremt intensiv, vi har gjort den på 4 dagar(!!!) och imorgon skall vi ha en liten "quiz" som är 30% av betyget(GAAAAAHHH, hilfe bitte!) och alla sitter nu hemma och svettas över de upg vi gått igenom så här långt...i de flesta andra kurser brukar det ju vara en redovisning som man sätter och kan kompensera ett ev dåligt tentaresultat med men denna gång är det "no pain, no gain" som gäller, satan också :)

På EDHEC intet nytt.....

Det går verkligen upp och ner med kvalitén på lärarna på denna elitens skola i Frankrike.....dagens heldag var ett lysande exempel på detta. Vi började dagen med att ha redovisning i en halvflummig
kurs, Price & Retailing Management, fransmännen är experter på att klä in kurserna i lite mer flashiga namn än vi har i Sverige. Denna kurs skulle tillsammans med förra periodens kurs Production & Promotion Management bilda en kaka som kallas marknadsföring med en liten mikroekonomiklick eftersom förbrytaren(han ser bokstalvligt talat ut som någon som rymt från Hall, Kumla motsv med söndervittrade tänder och kraftig fransk brytning och lite skumma "huh"-ljud i slutet av varje mening) väljer att slänga in lite gammal "Paul-prosa"( vår mikrolärare i linkan) vid namn elasticiteter, lagom kul......

Iaf redovisningen gick till som vanligt = folk sitter och sover/surfar/chattar/pratar i kubik/filosofierar, allt utom att lyssna på föredragshållaren. Vi utbytesstudenter hade bildat en egen grupp exkl kineserna som alltid vill vara i en egen grupp, får lite hemska Maovibbar fortfarande men men.....ironiskt nog var det jag och 4 brudar som gick upp och drog igenom världens bilindustri på 10 minuter, ett typiskt grabbämne men det var inte jag som valde :) Sanningen är den att vi strykte medhårs med läraren eftersom det enda som kretsar i hans huvud är bilar, kanske brudar också det låter jag förbli osagt....Och som vanligt så hann inte alla grupper redovisa eftersom vissa har problem att hålla tiden så det slutade även denna gång med att alla går och kvar blir de som skall tjöta ensamma med läraren.....

Men det skulle bli betydligt bättre! På eftermiddagen tog en indiska befälet och gjorde det nästintill militäriskt genom att för det första dra igenom alla regler som gäller på hennes föreläsningar, kalas med struktur!! Man fick lite vibbar till Mr Lumbers vi hade i förra strategikursen. Hon höll stenkoll på fransmännen om de, som så ofta, började kackla fick de sig snabbt en reprimand vilket skapade en fokusering på kunskapen som lyftes fram. Kursen heter "Treasury Management" och detta namn kan på svenska kläs av som en blandning av internationell ekonomi(Nationalekonomi) och finansiering(Företagsekonomi) så det blir en intressant mix!

Som kuriosa kan nämnas att det kom en venezuelare(?) på lunchrasten och ville att vi skulle lyssna på hans rock/reaggae-band och marknadsföra sig, jag gav honom min skol-mail-adress på slarvig filip-handstil(många vet hur det ser ut...) så väntar mig inget mail hehe. Jag har även bistått Jenny idag på apoteket idag genom att enbart agera man ty om damerna hade med sig sin gemål fick de 50% på HELA sortimentet vilket utnyttjades av henne. Alla fruntimmer var plötsligt "ihop" med herrarna som befann sig inuti apoteket vilka kände sig väldigt uppskattade utan någon "effort".


Gröna kullar, får och Guinness

Så var det dags för nästa Europaresa där vi denna gång styrde kosan mot den gröna ön Irland och Dublin. Flygfärden gick loss på skrattretande 30€ t/r givetvis med Ryanair från Nice flygplats vilket måste vara ett undantag(vanligtvis ligger ju deras flygplatser en bit ifrån resmålet). So far so good, när vi påbörjade inflygningen till Dublin var det ett stort molntäcke över stan men ingen turbulens än men så gick vi ner i molnen....och duns! så började "åkturen" på riktigt. Hela planet greps tag av den kraftiga vinden och började skaka ordentligt och det var en och annan som började bli oroliga, jag och tysken satt mest och skrattade och jämförde det hela med en berg-och-dalbanetur. Dock lyckades piloten sätta ner manicken på backen och fick sig en välbehövlig applåd för prestationen(det blåste riktigt mycket när vi kom ur planet). Nu hade termometern sjunkit några snäpp sen rivierans generösa soliga väder men det var vi förberedda på. Resesällskapet den här gången bestod av Becca(brittiska), Stefan(tysken jag reste med i Italien), Jenny(svenska), Marketa(tjeckiska) och 4 mexikanskor(nej de hade inte svininfluensan!)

När vi kom in till stan började det som pricken över i att regna också men efter mycket dividerande så började vi ändå knata till hotellet. Jag testade mina orienteringskunskaper igen och med facit i hand gick det faktiskt bra, kartan var rätt så bristfällig så vi fick fråga två "locals" i slutet - den ene pekade åt helt andra hållet medan den andra sa att det var bara runt hörnet och den sistnämnda hade rätt. Receptionisten var en trevlig tjej som jag senare skulle upptäcka var svenska! Vad är oddsen återigen?? Man kommer aldrig ifrån nordborna så är det bara...Moa från Åre som hade varit ute och "lekt" som hon sa i världen i två år men nu skulle börja plugga till hösten, ingen av oss kunde tyda vårt modersmål med utgångspunkt från engelskan utan sammanträffandet blev istället uppenbart när hon skulle uttala mitt namn över telefon(hon bokade min sightseeing-tour nästkommande dag) och uttalade mitt namn klockrent på ren svenska....så hon vart lite chockad också men kul var det! Jag, Marketa och Stefan gick ut och testade nattlivet genom att sätta oss på en pub och tjôta och glo på folk i distriktet "Temple Bar" som är Dublins hålligång-kvarter.

Nästa dag gick jag upp med tuppen kl 6 för att åka på tur till öns idylliska västkust för att se staden Limerick, de spektakulära Cliffs of Moher och The Barren. Så det blev mycket buss-sittande för mig denna dagen men det var det definitivt värt för när vi kom fram till västkusten var det en häpnadsväckande vy som slog mot en. Staden Limerick var mysig med floden Shannon som flöt igenom och mitt i stan fanns gamla fornlämningar och slott från vikingatiden. Sedan fortsatte färden mot de pampiga klipporna som sköt upp mer än 200 meter över havet! Nu stod man på Europas västra spets och blickade ut över Atlanten mot staterna på andra sidan, mäktigt! Överallt var det stora skyltar med varningstexter att inte överträda muren som skyddade oss mot gapet ner mot havet(tydligen har det varit några som utmanat ödet och fallit ner och kolat på fläcken).

Det blåste stark kuling här så det gällde att hålla i hatten

Vi lunchade på ett klassiskt irländskt värdshus, dock är ju inte britterna(förlåt irländarna, de är väldigt noga med att de är oberoende av Storbritannien) kända för sin matkultur precis men "roasted pork with vegetables" blev det och det gick allt ner. Jag snackade med en snubbe från Schweiz under lunchen från Zürich som var trilingual(!) pga att landet har fyra officiella språk. Han hade även som oss hittat en "gratis" Ryanair-resa och varför inte svänga förbi Irland? :)
Irländarna är ett mycket varmt och välkomnande folk och har en charmig dialekt och stoltserar gärna med sin historia och synnerligen oberoendet från britterna och gäliskan som för övrigt fortfarande talas av 5% av befolkningen. Det var lite som i Peking att trafiksskyltarna var skrivna först på inhemska språket (gäliska) med engelskan under. När jag kom tillbaks till Dublin på kvällen var det dags för restaurangbesök med äkta irländsk mat på bordet, irländsk lammtuvning med en Kilkenny till - riktigt gott! Efter maten var det underhållning i puben med livemusik som irländarna så gärna skrålade med i, var riktigt mysigt! Jenny filmade för övrigt i bedömt en kvart och försökte fånga stämningen som rådde i den knökfulla puben med en del överförfriskade herrar som flörtade med våra damer....
Jag och Stefan fortsatte kvällen på en gigantiskt pub mitt i Temple Bar-området där vi träffade mexikanskorna och diskuterade allt från bröllop till lokala maträtter.

Dagen efter hann vi med att besöka Guinness-muséet i Dublin som verkligen var "turistigt" med en sjukt stor souvenirshop med massa sjuka prylar som man inte trodde att det gick att sätta ett ölmärke på(bl a Guinness-choklad och fudge! se bild)

Guinness-fudge någon?


Jag och Jenny i "tasting-laboratory" där man skulle känna vilken "bouquet" Guinness hade...
irländarna kallade den populistiskt för "the black stuff"

Efter detta var det transport ut till flughafen som gällde och "hemresa" till rivieran återigen med
många minnesvärda upplevelser i bagaget!

Den gula floden

Nu kommer äntligen (den efterlängtade?) fortsättningen på "tales from the sauna". Under vårterminen har jag och Mackan stött på diverse personligheter i gymet men framförallt i bastun:

Mannen som älskade sin egen svett - denne herre satt och "oljade" in sig konstant med sin egen svett under hela bastuvistelsen, sisådär fräscht men vem vet, det kanske förbättrar effekten.....

Kvinnan som masserade sina bröst - denna kvinna hade någon form av massage i bastun men inte av vad som helst utan hon satt och smekte sina tuttar i många minuter, syftet låter jag dock förbli osagt....

Kvinnan som skakar ovanför aggregatet - denna kvinna utövade terapi framför aggregatet genom att stå och vrida sig och vifta upp värmen i ansiktet i försök att sluka den varma luften som var nyfödd från de varma stenarna innan någon "klåfingrig" herre i bastun tog den, sedan klöste hon bokstavligt talat sig i ansiktet när hon kommit ut för att åstadkomma någon slags akupunktureffekt med naglarna.....

Armeniern - Den här snubben undrade direkt var vi kom ifrån, han kunde kommunicera hyfsat på franska så vi började diskutera georgienkrisen med honom och Rysslands roll. Han blev så upprörd och arg(samt att han inte ville erkänna att Armenien var självständigt efter Sovjetunionens fall) över konflikten samt att han tyckte vi betalade hutlösa hyror.....

Svenskan - Etikett-regeln när man träder in i bastun förtäljer att man säger "Bonjour", detta gjorde vi som vanligt när vi kom in men en dag låg det en rödhårig mademoiselle istället för de många Edith Piafarna(gamla fransyskor som kommer till gymet mest för att sitta och kackla i poolen). Efter ett slag när vi hamrat på med svenskan avslöjade hon sig och det visade sig att det var en skånebrud som pluggade juridik i stan, vad är oddsen??? man kommer aldrig undan svennarna här nere så är det bara.....

Ett mindre trevligt minne från Markus sida är när han står i duschen och ser en "gul flod" komma från höger , duschgolvet lutar alltså åt vänster så vattnet skall dräneras. Inte det mest välkomnande intrycket man får när man vill tvaga sig, dock vet vi inte vem det var som valde denna mycket ostrategiska plats att uträtta basala behov....det är kanske därför duschrummet ofta har en svag, unken lukt av urin varje gång man träder in.....

Tänk om Janne vore här....

Veckan har innehållit blandade känslor, sorg över att det bara är ungefär en månad kvar, lycka över att ha klarat alla tentor(so far iaf, väntar på två till) och eufori att vädret äntligen gör rivieran rättvisa genom att från en neverending sol belysa oss med D-vitamin!

Efter att ha haft vänner i kubik här under lovet har gänget här nere nu kommit in i vardagen igen vilket fortfarande är som en semester, dock startade en kurs till denna veckan, Strategic Options, med en disciplinerad bulgariska som håller pli på fransmännen likt den förre strategiläraren Mr Lumbers så strategimajjarna kan det här med ledarskap och få folk att hålla klaffen. Mellan föreläsningarna i måndags visade studentföreningarna upp en sjuk film om EDHEC "under ytan" och det är ingen glamourös bild precis som tavlas upp på vita duken. Folk som förnedras, imtima kroppsdelar blottas här och var och diverse dryckestävlingar med tillhörande spyor, de utklassar linköpings studentliv när det kommer till vidrighet iaf. Medan filmen rullar skriker fransmännen som besatta ackompanjerat av fransk housemusik. Jag lekte lite med tanken att om någon "obehörig" (läs deras svar på Janne Josefsson) skulle få tag på denna rulle skulle Frankrikes högst rankade handelshögskola få ett annat skimmer och kanske inte pråla fullt så mycket om alla topplaceringar i detta rankningens land. Så dessa rikemansbarns föräldrar tror jag inte är ett dugg medvetna vad som förssigår bakom kulisserna, de betalar ju glatt 13 000 €/år för sina barns framgång vilket är skolavgiften här....men visst, man skall ju ha kul också under studierna!!

Har idag försökt mig på konststycket att göra tartiflette(den goda "gratängen" jag berättade om tidigare) och resultatet blev.....SUCCÉ! Det funkar faktiskt helt ok att köra med grillfunktionen i mikron för att få den knapriga ytan som för rätten till nya höjder. Så det är ett säkert kort vid framtida dater(!). Har nu även övergett "stek-looken" à la Klevenstedt/Husfeldt och klippt av backslicket, rakat skägget och lagt stekardrömmarna på hyllan, look for yourself


Från grottmänniska till sofistikerad student



Tartiflette, gjord i mikron! Magiskt god


Som att vandra i levande historia

Milano

Vi anlände med tåg till Milano, jag hade oturen att få en kupé med två kacklande italienare som talade konstant och då menar jag KOOOONSTAAANT. Lite av orden plockar man upp och mycket av deras prat gick åt till att undra över vilken nästa station var...lagom kul i längden


Väl framme gick vi ut och upptäckte direkt vilken jättestation vi hade kommit till, dessutom var den antik, rustik och gedigen! Vi fick en karta över stan och begav oss direkt till "Duomo" - en jättekyrka mitt i stan med de obligatoriska irriterande försäljarna som säljer allt skrot som ingen behöver men som många ändå köper...tex en dansande Musse-pigg till hysterisk Bollywood-musik - vem har inte önskat sig en sådan?? Givetvis strosade vi runt på stan och kollade in de enorma lyxaffärerna och galleriorna och man kunde påtagligt lägga märke till att detta är den rika delen av Italien, flashiga damer och snubbar med kostym på gatan var en vanlig syn. Dock så fanns det inte så mycket "måsten" i Milano att se utan vi tittade på kartan och åkte med metron för att utforska, en rolig historia är att på kartan såg vi en "hot-spot" som var utmärkt som sevärdhet, när vi väl kom fram så var det i själva verket en enda stor byggarbetsplats...lagom uppseendeväckande, kanske blir något om 20 år med den här takten.



Vilken sevärdhet!!!

Innan vi steg på flygbussen blev det en dödssynd till middag, donken när man är i Italien med all dess goda matkultur....men hamburgarna var iaf sjukt billiga(5 spänn!). Vi anlände till Rom sent på kvällen och skulle då försöka hitta vårt hostel(och nu är det dags att vända blad - som i barnböckerna!)


Rom


Väl anlända till Rom begav vi oss direkt till vårt härbärge men i metron lyckades vi med bedriften att köpa en biljett varav sedan få reda på att sista tåget hade gått!! Och idioterna sa inte till oss innan vi hade köpt...men biljetten räckte i 24 h så det var inte så mycket förlorat. Vi började så knata men insåg snabbt att det var lite för långt så vi tog en bubbla. Vi brölade in och väckte de två brudar som låg och sov och förde lite oväsen innan vi la oss. Nästa morgon var det heldag med site-seeing för hela slanten, Colosseum, Vatikanen, Spanska trappan mm mm finns obeskrivligt mycket att se i den här staden varav två dar är lite i underkant, vissa ägnar ju livet åt att utforska stans alla kulturskatter.


Ja den är onekligen KOLOSSAL, nu vet man vart det ordet kommer ifrån

På kvällen testade vi även nattlivet med en irländsk pub med förhoppning om härlig stämning inför Serie A-matchen men det var rätt dött fast det var iaf en mycket god pizza. Tidigare under dagen hade jag även slurpat i mig en alldeles utsökt kronärtskocks-lasagne! Dagen därpå vaknade jag och så att en av brudarna hade åkt, amerikanskan som jag snackade lite med kvällen innan. Kvar var dock en tjej som jag flörtade in mig lite hos, en skön australiska som var i Frankrike/Italien för au-pairjobb och ville mer än gärna ha några att hänga med i Rom. Så senare slöt vi upp med henne på en piazza och fortsatte vandrandet runt i staden där "tiden stod stilla" .Denna dag inmundigade vi läckerheter som pasta carbonara, tiramisu och panna cotta samt givetvis en cappuccino. Kvällens restaurangbesök var lite extraordinärt som ni ser på bilden, servitörerna flörtade hejvilt med Seline(australiskan) och hade två masker undanstoppade för dumma turister som ville se roliga ut och jag var inte sen att banga!

Plötsligt plockar servitören fram massa masker som de hade för turister....


Hon som tog det här kortet hade inte många rätt, hon förstod tydligen
inte att vi ville få med Fontana di Trevi, en GIGANTISK fontän
från La Dolce Vita, som kan skymtas i bakgrunden


Sista kvällen tillbringades på flygplatsen i Rom med 30 andra glada själar på ett stenhårt golv men med ett sinne fullt av upplevelser och minnen. Sista dagen i Milano hann vi ut till den gigantiska San Siro-stadion där Milan och Inter spelar sina hemmamatcher och vår egen Zlatans arena(fick sitta i hans ombytes-stol iaf). Vi fick en rundtur av arenan och detta var nog en av Stefans(tysken jag reste med) höjdpunkter på resan, han flög runt som en ko på grönbete över arenan och skulle plåta varenda vinkel och vrå....med ett leende på läpparna tog vi oss sedan hemåt med tåget till Nice och kunde glädjas åt en lyckad resa!


Ännu en lov-vecka på rivieran :)

Uppdatering om Rom/Milano kommer senare, har precis tankat över alla bilder och imorgon börjar präntandet för att få ner lite tankar kring Italien. Men sammanfattningsvis var det lyckat så håll ut! Ikväll är det flamenco/jazz-musik med utbytesstudenter på schemat, arrivederci!

Om

Min profilbild

Filip

RSS 2.0