Gröna kullar, får och Guinness
Så var det dags för nästa Europaresa där vi denna gång styrde kosan mot den gröna ön Irland och Dublin. Flygfärden gick loss på skrattretande 30€ t/r givetvis med Ryanair från Nice flygplats vilket måste vara ett undantag(vanligtvis ligger ju deras flygplatser en bit ifrån resmålet). So far so good, när vi påbörjade inflygningen till Dublin var det ett stort molntäcke över stan men ingen turbulens än men så gick vi ner i molnen....och duns! så började "åkturen" på riktigt. Hela planet greps tag av den kraftiga vinden och började skaka ordentligt och det var en och annan som började bli oroliga, jag och tysken satt mest och skrattade och jämförde det hela med en berg-och-dalbanetur. Dock lyckades piloten sätta ner manicken på backen och fick sig en välbehövlig applåd för prestationen(det blåste riktigt mycket när vi kom ur planet). Nu hade termometern sjunkit några snäpp sen rivierans generösa soliga väder men det var vi förberedda på. Resesällskapet den här gången bestod av Becca(brittiska), Stefan(tysken jag reste med i Italien), Jenny(svenska), Marketa(tjeckiska) och 4 mexikanskor(nej de hade inte svininfluensan!)
När vi kom in till stan började det som pricken över i att regna också men efter mycket dividerande så började vi ändå knata till hotellet. Jag testade mina orienteringskunskaper igen och med facit i hand gick det faktiskt bra, kartan var rätt så bristfällig så vi fick fråga två "locals" i slutet - den ene pekade åt helt andra hållet medan den andra sa att det var bara runt hörnet och den sistnämnda hade rätt. Receptionisten var en trevlig tjej som jag senare skulle upptäcka var svenska! Vad är oddsen återigen?? Man kommer aldrig ifrån nordborna så är det bara...Moa från Åre som hade varit ute och "lekt" som hon sa i världen i två år men nu skulle börja plugga till hösten, ingen av oss kunde tyda vårt modersmål med utgångspunkt från engelskan utan sammanträffandet blev istället uppenbart när hon skulle uttala mitt namn över telefon(hon bokade min sightseeing-tour nästkommande dag) och uttalade mitt namn klockrent på ren svenska....så hon vart lite chockad också men kul var det! Jag, Marketa och Stefan gick ut och testade nattlivet genom att sätta oss på en pub och tjôta och glo på folk i distriktet "Temple Bar" som är Dublins hålligång-kvarter.
Nästa dag gick jag upp med tuppen kl 6 för att åka på tur till öns idylliska västkust för att se staden Limerick, de spektakulära Cliffs of Moher och The Barren. Så det blev mycket buss-sittande för mig denna dagen men det var det definitivt värt för när vi kom fram till västkusten var det en häpnadsväckande vy som slog mot en. Staden Limerick var mysig med floden Shannon som flöt igenom och mitt i stan fanns gamla fornlämningar och slott från vikingatiden. Sedan fortsatte färden mot de pampiga klipporna som sköt upp mer än 200 meter över havet! Nu stod man på Europas västra spets och blickade ut över Atlanten mot staterna på andra sidan, mäktigt! Överallt var det stora skyltar med varningstexter att inte överträda muren som skyddade oss mot gapet ner mot havet(tydligen har det varit några som utmanat ödet och fallit ner och kolat på fläcken).
När vi kom in till stan började det som pricken över i att regna också men efter mycket dividerande så började vi ändå knata till hotellet. Jag testade mina orienteringskunskaper igen och med facit i hand gick det faktiskt bra, kartan var rätt så bristfällig så vi fick fråga två "locals" i slutet - den ene pekade åt helt andra hållet medan den andra sa att det var bara runt hörnet och den sistnämnda hade rätt. Receptionisten var en trevlig tjej som jag senare skulle upptäcka var svenska! Vad är oddsen återigen?? Man kommer aldrig ifrån nordborna så är det bara...Moa från Åre som hade varit ute och "lekt" som hon sa i världen i två år men nu skulle börja plugga till hösten, ingen av oss kunde tyda vårt modersmål med utgångspunkt från engelskan utan sammanträffandet blev istället uppenbart när hon skulle uttala mitt namn över telefon(hon bokade min sightseeing-tour nästkommande dag) och uttalade mitt namn klockrent på ren svenska....så hon vart lite chockad också men kul var det! Jag, Marketa och Stefan gick ut och testade nattlivet genom att sätta oss på en pub och tjôta och glo på folk i distriktet "Temple Bar" som är Dublins hålligång-kvarter.
Nästa dag gick jag upp med tuppen kl 6 för att åka på tur till öns idylliska västkust för att se staden Limerick, de spektakulära Cliffs of Moher och The Barren. Så det blev mycket buss-sittande för mig denna dagen men det var det definitivt värt för när vi kom fram till västkusten var det en häpnadsväckande vy som slog mot en. Staden Limerick var mysig med floden Shannon som flöt igenom och mitt i stan fanns gamla fornlämningar och slott från vikingatiden. Sedan fortsatte färden mot de pampiga klipporna som sköt upp mer än 200 meter över havet! Nu stod man på Europas västra spets och blickade ut över Atlanten mot staterna på andra sidan, mäktigt! Överallt var det stora skyltar med varningstexter att inte överträda muren som skyddade oss mot gapet ner mot havet(tydligen har det varit några som utmanat ödet och fallit ner och kolat på fläcken).
Det blåste stark kuling här så det gällde att hålla i hatten
Vi lunchade på ett klassiskt irländskt värdshus, dock är ju inte britterna(förlåt irländarna, de är väldigt noga med att de är oberoende av Storbritannien) kända för sin matkultur precis men "roasted pork with vegetables" blev det och det gick allt ner. Jag snackade med en snubbe från Schweiz under lunchen från Zürich som var trilingual(!) pga att landet har fyra officiella språk. Han hade även som oss hittat en "gratis" Ryanair-resa och varför inte svänga förbi Irland? :)
Irländarna är ett mycket varmt och välkomnande folk och har en charmig dialekt och stoltserar gärna med sin historia och synnerligen oberoendet från britterna och gäliskan som för övrigt fortfarande talas av 5% av befolkningen. Det var lite som i Peking att trafiksskyltarna var skrivna först på inhemska språket (gäliska) med engelskan under. När jag kom tillbaks till Dublin på kvällen var det dags för restaurangbesök med äkta irländsk mat på bordet, irländsk lammtuvning med en Kilkenny till - riktigt gott! Efter maten var det underhållning i puben med livemusik som irländarna så gärna skrålade med i, var riktigt mysigt! Jenny filmade för övrigt i bedömt en kvart och försökte fånga stämningen som rådde i den knökfulla puben med en del överförfriskade herrar som flörtade med våra damer....
Jag och Stefan fortsatte kvällen på en gigantiskt pub mitt i Temple Bar-området där vi träffade mexikanskorna och diskuterade allt från bröllop till lokala maträtter.
Dagen efter hann vi med att besöka Guinness-muséet i Dublin som verkligen var "turistigt" med en sjukt stor souvenirshop med massa sjuka prylar som man inte trodde att det gick att sätta ett ölmärke på(bl a Guinness-choklad och fudge! se bild)
Guinness-fudge någon?
Jag och Jenny i "tasting-laboratory" där man skulle känna vilken "bouquet" Guinness hade...
irländarna kallade den populistiskt för "the black stuff"
Efter detta var det transport ut till flughafen som gällde och "hemresa" till rivieran återigen med
många minnesvärda upplevelser i bagaget!
Vi lunchade på ett klassiskt irländskt värdshus, dock är ju inte britterna(förlåt irländarna, de är väldigt noga med att de är oberoende av Storbritannien) kända för sin matkultur precis men "roasted pork with vegetables" blev det och det gick allt ner. Jag snackade med en snubbe från Schweiz under lunchen från Zürich som var trilingual(!) pga att landet har fyra officiella språk. Han hade även som oss hittat en "gratis" Ryanair-resa och varför inte svänga förbi Irland? :)
Irländarna är ett mycket varmt och välkomnande folk och har en charmig dialekt och stoltserar gärna med sin historia och synnerligen oberoendet från britterna och gäliskan som för övrigt fortfarande talas av 5% av befolkningen. Det var lite som i Peking att trafiksskyltarna var skrivna först på inhemska språket (gäliska) med engelskan under. När jag kom tillbaks till Dublin på kvällen var det dags för restaurangbesök med äkta irländsk mat på bordet, irländsk lammtuvning med en Kilkenny till - riktigt gott! Efter maten var det underhållning i puben med livemusik som irländarna så gärna skrålade med i, var riktigt mysigt! Jenny filmade för övrigt i bedömt en kvart och försökte fånga stämningen som rådde i den knökfulla puben med en del överförfriskade herrar som flörtade med våra damer....
Jag och Stefan fortsatte kvällen på en gigantiskt pub mitt i Temple Bar-området där vi träffade mexikanskorna och diskuterade allt från bröllop till lokala maträtter.
Dagen efter hann vi med att besöka Guinness-muséet i Dublin som verkligen var "turistigt" med en sjukt stor souvenirshop med massa sjuka prylar som man inte trodde att det gick att sätta ett ölmärke på(bl a Guinness-choklad och fudge! se bild)
Guinness-fudge någon?
Jag och Jenny i "tasting-laboratory" där man skulle känna vilken "bouquet" Guinness hade...
irländarna kallade den populistiskt för "the black stuff"
Efter detta var det transport ut till flughafen som gällde och "hemresa" till rivieran återigen med
många minnesvärda upplevelser i bagaget!
Kommentarer
Postat av: cia
Ja, tänk när de fattiga irländarna på 1800-talet stod vid dessa klippor o såg ut över havet som de skulle segla över o aldrig återvända..
Postat av: syrran
du verkar ju leva ungefar som pappa gor brorsan; det mesta av tiden ar du inte pa den plats du borde vara utan ute och reser!!! Later harligt, fortsatt sa!
Trackback
