rivierabloggen

Hej på er kära läsare! Så har stunden kommit för det sista inlägget och det är inte ens från rivieran utan från ett mulet Göteborg....vilket betyder att jag överlevde färden hem till Svedala. Allt gick smidigt när jag lämnade Frankrike, checkouten var inte blodig alls, vår slappe hyresvärd kom in och glodde lite förstrött på lägenheten och om det såg "ok" ut. Han testade inte om allting funkade, han tittade inte inne i skåpen ens...jag kunde nästan lämnat den utan att städa kändes det som. Nåväl, banken och försäkringen var uppsagd och allt klappat och klart. Jag fick dock skicka en låda med posten eftersom jag fått ner skidstället plus massa träningskläder med päronen i februari vilket gjorde det fysiskt omöjligt att trycka ner allt i min huvudväska(jag hade dock inte problemet att få hem 17 par skor som vissa damer :). Detta gick ovanligt smidigt för att vara byråkratins högborg, inte ens en kopia på passet behövde jag ha med mig! Ett plus till Frankrike!

Det tråkigaste kom däremot sen och det var ju att säga hejdå till alla roliga kompisar man fått från världens alla hörn :( Dagarna innan var jag, Emmi och Mackan på tysk middag som Eva-Marie och Anna bjöd på(har dock glömt vad rätten hette men den var riktigt god - nudlar, lök och ost blandat). Därefter träffade jag en drös utbytesstudenter och fransmän till och många kramar senare började man inse att man faktiskt var på väg hem...dagen innan avfärd dedikerades till Mackans födelsedag med texmex-middag i Monaco! Man komponerade sin egna fajita och tillbehör som tequila och nachos ingick. Vi festade även till med en Mojito såhär sista kvällen, mycket trevligt och gott och ännu ett grattis Mackan! Efteråt svängde vi förbi två casino och prövade lyckan, jag inledde med att gå lite plus men spelade givetvis bort allt sen...men man måste ju varit på casino när man är i Monaco!

Nu är man då återigen i Sverige och det känns seriöst som om man trycker på playknappen på en pausad bandspelare = inte mycket som hänt här hemma med andra ord. Vid inflygningen till Kastrup åkte man ner i en grå gröt så det var bara bekräftelse på att man började närma sig Norden :) Nu är det sommarjobb som gäller i fem veckor framåt, riktigt gött att ha något att göra direkt när man kommer hem från en sådan här vistelse. Midsommarhelgen närmar sig med full fart och den skall tillbringas i Marstrand med gamla rävar från gbg, skall bli jädrigt kul att träffa er igen! Så nu får man "semischteka" lite med många härliga rivieraminnen rikare! TACK alla som förgyllt den tid som varit i Nice, har varit hur kul som helst att träffa er och hoppas vi ses snart igen! GLAD SOMMAR PÅ ER!!!

Nu lyfter snart flight SK794 från rivieran som tar mig till Skandinaviens nav Kastrup för vidare transport till "Nordpolen" känns det som nu iaf hehe, så jädra typiskt att kvicksilvret skall klättra upp till 25 grader när man skall åka.....nästa gång skriver jag från Sverige - härligt ändå!!! En rolig detalj är att jag hinner se min fader en kortis på Landvetter eftersom han skall ta samma flyg tillbaka till Danmark :)

På stranden här i Nice hör man lite då och då, om man ligger nära centrum, ett lite oväntat ljud på en strand. Det är nämligen den gingelvänliga melodin från "hemglassbilen" som kommer. Det är inte en blå bil med glass i stora lass utan kalla drycker eller nötter. Runt 5 försäljare går nu runt och försöker kränga öl och cola till törstande turister och de har ökat i antal allt eftersom säsongen tilltagit. Den mest intensivt arbetande av de går runt och nästan gormar ut sitt budskap:

- Heineken, COLD BEER!!
- Hallo, HALLO, PROOONTO!!!
och sen kommer det en liten instickare:
- COCA LIGHT!
sen kommer frasen som får turisterna att orka sätta sig upp och torka av all sand som klistrat sig fast på solskyddskletad hud och se vad det är för irriterande dåre som går runt och skriker:
very,  Very, VEERY VEEEERY COLD!!!!
För att göra en överslagsberäkning på hur många ggr de nämner dessa fraser per dag har jag gjort en kalkyl:

Arbetsdag = 10-18, = 8 timmar = 480 minuter
Fraser / min = 3
Fraser/dag= 1440 stycken - sinnessjukt jobbigt, är nog fler ggr än hemglassbilarna i Sverige tutar sin intjatade visa!

Vissa är förstås alldeles less på dessa herrar som alla låter olika, en annan snubbe går runt och säger: Arrrrrronnnsironns! Jag och Jenny försökte förstå oss på vad han sa men utan resultat, dock så kom Jenny på att han även sa:
 -Il est là, il est là, IL EST LÀ = han är här x 3.

Förstår inte hur de orkar gå runt och skrika så hela dagen....kan tänka mig att de är rätt yrkesskadade när de kommer hem. Ungefär som Hipp-hippsketchen där personen inte kan skilja på yrkes- och privatliv så att de vid middagsbordet skulle skrika:

BIRRA BIRRA!, COLD BEER! eller som Malin berättade hade en av de lärt sig den svenska versionen BIRABIRABIRA!!!

Nu börjar så vistelsen lida mot sitt slut här nere och det med blandade känslor. Visst skall det bli underbart att komma hem till familj och vänner men samtidigt har man lärt känna så mycket roligt folk här nere så det kommer bli segt att ställa om. Från att ha en slapp studietillvaro med rikt socialt liv till att slita på sommarjobbet och inte kunna få gå upp när man vill blir en omställning i början. Men allt går om man vill och jag vill även ha något att göra när man kommer hem och det är inte lätt att få jobb i dessa tider så jag skall vara nöjd! Tentaveckan är passé och det med hyfsad flagga i topp, finansieringen var som väntat det tuffaste kortet, de andra tre kändes helt ok men som sagt det tar tid här nere att få resultaten. Nu återstår några slappa dagar med strandliv och träffa folket en sista gång, utbytesstudenter, fransmän och svennarna.

Imorgon skall jag ut och leka sjörövare med ett gäng britter(engelsmän och skotskor) som har hittat båtar som man kan hyra i Villefranche vilket är runt hörnet från Nice. Jag har ingen aning vad för slags kvalificering man behöver för denna eskapad men det kommer onekligen bli ett äventyr! Jag får plocka fram mina gamla seglingskunskaper från Greklands-vistelsen för två år sedan. Detta varvas nu med packning och städning av lägenheten och uppsägande av allt praktiskt man haft som försäkring och bank. Vi kommer fira Mackan på onsdag som fyller år med att gå på restaurang i Monaco. Skotskorna vill gärna gå ut med mig en sista gång med(de är helt galna, går ut 5 ggr/vecka!!! - där ligger alla vi svenskar i lä). Jag har även planer på att åka till Tyskland för Oktoberfestival för en liten "reunion" med ERASMUS-gänget i höst. Till detta kan tilläggas att jag sökt in till en tysk-kurs i höst i Linköping så då får jag se det som en mini-språkresa med "ölinslag" :)