rivierabloggen

Redan efter en månad utomlands var det då dags för ett besök från päronen som gärna ville komma hit och njuta av solen och se hur livet ser ut här nere. De kom med ett flyg från Amsterdam okristligt tidigt(med mina mått mätt iaf!) så trots att farsan avböjde ett mottagande så stod jag där och vinkade in de till Nice. Vi hyrde en bil och satte av mot stan för en visning av min lilla lya. Därefter följde den obligatoriska kaffekoppen för päronen och utbytande av varor som skulle exporteras till Sverige och som importerats från detsamma. ÄNTLIGEN fick jag den efterlängtade kaviaren som skall avnjutas på bästa sätt till morgonägget. Dock så har Emmi och Häger hittat en "scandinavian shop" här nere i hamnen som skall utforskas senare i vår(jag säger vår eftersom det bokstavligt talat känns som det nu när kvicksilvret börjar leta sig upp mot 15 grader och det är strålande sol på dagarna, ingen Sverige-väder-längtan här inte!)


Efter den korta seansen i Nice brände vi över gränsen till Italien och upp i bergen genom hårnålskurvor för att till slut landa uppe i Alperna där italienarna for fram och tillbaks i soldränkta berg, riktigt härligt! Tyvärr hade ju ingen av oss med sig skid-dressen men vi åtnjöt en lasagne och kollade på folket iaf!

Efter bergen åkte vi ner på en slätt och till staden Cuneo som låg vid början av Po-slätten och var omgärdad av höga toppar, vackert! Farsan som är en skidfantast blev sugen att dra på sig skidorna och ge sig ut i pisten men vi skulle ju även ner till kusten och kolla till vårt hus. Italienarna hade sagt att de hade börjat eller som det så fint heter på engelska "WIP= work in progress". När vi kom till huset visade sig att detta var en ytterst subjektiv och rolig definition för det som de ufört var att ha röjt lite sly ovanför huset, men de hade ju tagit första spadtaget iaf!

Efter detta skulle vi bo över i en stad som jag kallade imperiet(Imperia på italienska), den låg väster om Genova, nära Ventimigla och franska gränsen så det blev till att köra mycket den här dagen. Min moder och fader har genom många års erfarenhet blivit ett radarpar vad gäller körning(farsan) och kartläsning(morsan), nästan som en Colin McRae-kloning. Dock så överlät morsan kartläsandet till mig denna dag för att testa mina skills. Vi hamnade väl hyfsat rätt tycker jag med facit i hand fast det var någonting annat som blev föremål för debatt i den lilla Ford-bilen....

 När vi hade åkte igenom La Spezia(ort öster om Genova i Italien) så påpekade morsan att vi skulle tanka, jag o pappa avfärdade detta genom att i god tro anta att det måste finnas en mack senare längs kusten. Detta visade sig inte vara fallet så mätaren började visa oroväckande låg nivå i tanken, i ett desperat försök åkte vi upp i närmsta by men där fanns ingen tapp så långt ögat kunde nå. Däremot så slurpade nog bilen i sig lite extra eftersom det gick brant uppför....

Mamma hade vid det här laget surnat till ordentligt och sa ingenting utan blängde surt på de två idiotiska herrarna i framsätet. Vi fattade till slut ett rationellt beslut vilket var att dra ut på autostradan igen där det snabbt kom en skylt som visade "stazione servizio" och bilen var nytankad och glad för en resa västerut....men en rolig historia blev det av det lilla äventyret. Dock hade det ju varit en upplevelse att ta sig fram på obefintlig italienska/kroppspråk för att kommunicera med några lantisar på den italienska landsbygden...

Vägen vi körde på gick otroligt högt upp och längs den italienska rivieran är det betydligt mer dramatisk kust än i Frankrike vilket ni kan se på bilden nedan. Några djärva själar prövade även att få en adrenalinkick genom att hoppa fallskärm eftersom det är en ordentlig fallhöjd ner till havet pga. att bergen är så nära.